Hållbarhet

Nu har jag surfat runt och kollat olika sidor där det skrivs om sherry. Herregud så mycket felaktigheter och missuppfattningar som sprids. Källor som man tycker borde vara välinformerade (importörer, vinskribenter, framstående sommelierer) är inga undantag. Här finns en mission.

En av de vanligaste missuppfattningarna gäller hållbarheten för olika typer sherry. Så här ligger det till:

Oöppnade buteljer
Fino och manzanilla: Fino är något tåligare än den sköra manzanillan men bör inte sparas längre än ett år efter buteljering. Här uppstår genast ett problem då buteljeringsdatum inte finns angivet på buteljerna. Visar vinet minsta tecken på oxidation ska de returneras till Systembolaget. Då kanske de lär sig att hantera vinerna korrekt. Kylförvaring tack!
Amontillado, palo cortado, oloroso och px: Oxiderade typer av sherry som kan sparas ganska länge på flaska. Ju mer oxiderad (oloroso, px) desto längre hållbarhet. Dock utvecklas inte vinerna särskilt efter buteljering utan är färdiga att konsumera.

Öppnade buteljer
Fino och manzanilla: Dessa sherrytyper har under sin utveckling skyddats från syrets inverkan, därför är de också mycket känsliga för oxidation. Högst ett par dagar bevarar de sin fräschör om de förvaras kallt.
Amontillado: Kan sparas många veckor efter öppnandet (korken måste i igen såklart) även i rumstemperatur.
Palo cortado, oloroso och px: Dessa viner har under hela sin utveckling utsatts för medveten oxidation och är därför i princip “vaccinerade” mot syrets inverkan. Palo cortado och oloroso kan sparas många månader, px upp till ett år.

Köp halvflaskor av fino och manzanilla. Drick en liten aperitif och ett glas till maten. Blir något över kan man alltid skvätta lite i såsen, gryta eller soppan.
De oxiderade stilarna är inga problem att köpa helbuteljer av. Ett litet glas då och då till olika tilltugg och smårätter från en öppnad flaska är trevligt. Ger fina egenskaper i mustiga såser och grytor. Fantastiskt bra till svamprätter.